Jag vet inte…

I veckan fick vi senaste numret av Nämnaren, tidskrift för matematikundervisning (NCM). Där läste vi en artikel av Natalia Karlsson: ”Vet inte, har inte en aning, kommer inte ihåg.” Där presenterar hon resultatet av sin undersökning av lärarstuderandes förmågor i matematik. Hon ser att många av studenterna verkar sakna förmågan att använda lämpliga metoder, använda matematiska begrepp eller föra resonemang. Detta visade sig genom att många studenter inte ens klarade av förhållandevis enkla uppgifter. Många löste inte uppgifterna alls med motiveringen att de inte kom ihåg hur man gjorde. Andra löste uppgifterna på ett felaktigt eller ”hemmagjort” sätt så resultatet blev ett helt orimligt svar.

Denna artikel väckte flera tankar hos oss, vad gäller undervisning i förmågorna.  Vi vill ju att våra elever ska träna sig och utveckla sina förmågor i matematik genom att resonera, diskutera, lösa problem och använda lämpliga matematiska begrepp och metoder och inte bara ha en procedurell förmåga. Hur gör vi i klassrummen? Om vi mestadels bara räknar i boken, kommer våra elever då att bli

”kreativa, reflekterande och problemlösande” (Lgr11)?

Vi tror att vi behöver kommunicera och resonera mycket mer med våra elever. För hur vet man hur något är, om man inte vet vad det inte är och hur vet man vad något är, om man inte vet hur man kommer dit. Hur bevisar vi att något är sant, att det stämmer? Vi behöver börja tidigt med våra små barn redan på förskolan. Att lära sig matematik är så mycket mer än att bara räkna tyst i boken.

I linje med detta bjuder vi här på ett par kluringar, också från Nämnaren. (2015:3, s.31)

  1. Två flickor samtalar. Den ena säger: ”Jag är 11 år. Hur gammal är du?” Den andra svarar: ”För två dagar sen var jag 9 år och nästa år blir jag tolv år.” När utspelar sig samtalet?

2. Vilka är felen i följande mening? I det här meningen finnns tre fel.

Eftersom vi tror på ” cliff hanger” både för små som för stora, så kommer lösningen på problemen nästa gång!

Tjingeling från oss!

Helena & Susanne

 

 

 

 

 

 


På föreläsning med Dylan Wiliam

För snart två veckor sedan hade vi förmånen att få åka till Norrtälje och lyssna på Dylan Wiliam.  Han är en internationellt känd matematikdidaktiker och forskare. Han pratade om ledarskap i skolan och formativ bedömning i klassrummet.  Några av hans tankar vill vi dela här med er.  Det är så himla viktigt att vi försöker att lyfta våra elever i deras lärande och få alla att känna sig delaktiga. Alla kan lyckas! Detta ger effekter på både individ – och samhällsnivå.  Bland annat blir individer  friskare, lyckligare och lever längre och för samhället  blir det lägre sjukvårdskostnader, högre skatteintäkter mm. Tänker vi på det när vi undervisar i skolan och brottas med det till synes hopplösa?

Det talas ju mycket nu om formativ bedömning och hur man arbetar med olika tekniker och utgångspunkter. Hur får vi alla elever att vara aktiva på lektionerna? Här föreslår D. Wiliam  en mängd olika tekniker.

Exempel på några är:

  • Glasspinnarna: Skriv upp elevernas namn på pinnarna eller på lappar som du kan laminera. Dra sedan slumpmässigt när du ska ställa frågor till eleverna. ”No hands up.” d.v.s. det är du som lärare som bestämmer med hjälp av pinnarna vem som ska få ordet. Syfte: Alla elever ska bli mer aktiva på lektionen och kunna hjälpas åt att svara och komplettera  varandras svar.
  • A, B, C, D -kort: Gör kort med en bokstav på varje och sätt ihop till ett litet ”kit”. Du kan nu ställa en fråga med fyra olika svarsalternativ, låt eleverna hålla upp rätt bokstav. (Eller flera bokstäver, alltså flera rätta svar.) Ett alternativ är att visa med fingrar istället. Ett finger för alternativ 1, två fingrar för alternativ 2 etc. Syfte: Få en snabb bedömning av klassens kunskaper/uppfattning och även kunna få syn på enskilda elevers kunskaper.
  • Exit ticket: Avsluta lektionen eller aktiviteten med att eleverna svarar på en eller flera frågor. Ställ frågorna så att du kan se vad eleverna har lärt sig eller missuppfattat, men utan att det kräver för lång tid att skriva ner. Samla in korten innan eleverna går. Gå igenom korten och formulera din nästa lektion utifrån vad eleverna har skrivit. Syfte: Att få syn på om eleverna har lärt sig det som du tänkt dig eller vilka missuppfattningar det finns.

Detta var bara något av vad vi fick oss till livs denna inspirerande dag. Vill du veta mer om Dylan Wiliam så kan du klicka på länken här:  Dylan Wiliam

Boktips!

Mathematics inside the black box – bedömning för lärande i matematikklassrummet av J. Hodgen & D.Wiliam

Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken av D. Wiliam

Var inte rätt för att prova något nytt! Om det inte går som du tänkt dig, se det inte som ett misslyckande, utan som ett steg i din utveckling.

”If you always do what you always did, you will always get what you always got.” (Einstein)

Allt gott från oss!

Helena & Susanne