Jag vet inte…

I veckan fick vi senaste numret av Nämnaren, tidskrift för matematikundervisning (NCM). Där läste vi en artikel av Natalia Karlsson: ”Vet inte, har inte en aning, kommer inte ihåg.” Där presenterar hon resultatet av sin undersökning av lärarstuderandes förmågor i matematik. Hon ser att många av studenterna verkar sakna förmågan att använda lämpliga metoder, använda matematiska begrepp eller föra resonemang. Detta visade sig genom att många studenter inte ens klarade av förhållandevis enkla uppgifter. Många löste inte uppgifterna alls med motiveringen att de inte kom ihåg hur man gjorde. Andra löste uppgifterna på ett felaktigt eller ”hemmagjort” sätt så resultatet blev ett helt orimligt svar.

Denna artikel väckte flera tankar hos oss, vad gäller undervisning i förmågorna.  Vi vill ju att våra elever ska träna sig och utveckla sina förmågor i matematik genom att resonera, diskutera, lösa problem och använda lämpliga matematiska begrepp och metoder och inte bara ha en procedurell förmåga. Hur gör vi i klassrummen? Om vi mestadels bara räknar i boken, kommer våra elever då att bli

”kreativa, reflekterande och problemlösande” (Lgr11)?

Vi tror att vi behöver kommunicera och resonera mycket mer med våra elever. För hur vet man hur något är, om man inte vet vad det inte är och hur vet man vad något är, om man inte vet hur man kommer dit. Hur bevisar vi att något är sant, att det stämmer? Vi behöver börja tidigt med våra små barn redan på förskolan. Att lära sig matematik är så mycket mer än att bara räkna tyst i boken.

I linje med detta bjuder vi här på ett par kluringar, också från Nämnaren. (2015:3, s.31)

  1. Två flickor samtalar. Den ena säger: ”Jag är 11 år. Hur gammal är du?” Den andra svarar: ”För två dagar sen var jag 9 år och nästa år blir jag tolv år.” När utspelar sig samtalet?

2. Vilka är felen i följande mening? I det här meningen finnns tre fel.

Eftersom vi tror på ” cliff hanger” både för små som för stora, så kommer lösningen på problemen nästa gång!

Tjingeling från oss!

Helena & Susanne

 

 

 

 

 

 

4 kommentarer

Kommentarrubrik

Johanna

Johanna

1. Löst! Men man kanske inte ska avslöja svaret här? 2. Får fundera lite till...

Svara

Kommentarrubrik

Johanna

Johanna

2. Haha, nu tror jag att jag har svaret!

Svara

Kommentarrubrik

Peter Nyberg

Peter Nyberg

Med tanke på den egna erfarenheten av matematik. Först fick man se lösningen. Sen skulle man träna på vägen fram till lösningen oändligt många ggr. Hade varit mer spännande att få jobba med vägen fram innan man fick lösningen.

Svara

Kommentarrubrik

Peter Bragner

Peter Bragner

För att referera till mitt eget senaste blogginlägg. Det handlar om ett grundläggande paradigmskifte som måste genomsyra alla delar av elevernas lärmiljö. Om vi vill att eleverna ska vara kreativa, kollaborativa, kommunikativa och kritiskt tänkande måste vi organisera, strukturera, möblera, problemformulera mm för detta. Den fysiska och organisatoriska skolan måste gestalts det vi vill att eleverna ska träna och lära.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*