Speed dating i matematiken!

ibland kan man sakna inspiration. Det händer även den bästa :). Även om man varierar sin undervisning så kan man ibland drabbas av idé-torka och kanske tar man då till ett arbetsblad med rutinuppgifter. Då kan detta kanske vara ett alternativ: Speed dating!
Visst låter väl det kul! Speed dating i matematik… men hur gör man?

Jo! Sätt eleverna mitt emot varandra två och två. De ska ha varsin mini-whiteboard. De ska rita en linje uppifrån och ner så att plattan delas i två lika stora delar.
Ge eleverna en uppgift på tavlan.
På en minut ska de lösa uppgiften på ena halvan av sin tavla.
Därefter ska de diskutera sin lösning med sin kompis mitt emot och eventuellt göra klart uppgiften. Också detta under en minut.
Därefter löser man uppgiften gemensamt under en minut och eleven skriver ner den på den tomma halvan.
Sista minuten analyserar de den korrekta lösningen tillsammans med sin kompis och rättar eventuellt sin egen.
Sedan ropar läraren ut ”Speed date switch” och den ena raden flyttar ett steg till vänster och den andra ett steg åt höger så att man får nya partners.

Detta kan man ta till vid uppstart eller avslut av en lektion – eller varför inte som en hel lektion? På detta sätt kan man bearbeta 7 uppgifter på en halvtimme om man vill. Man tränar metod, resonemang och analys samtidigt som man slipper dessa ”fylleriövningar” som inte ger särskilt mycket.

The best angle from which to approach any problem is the TRYangle

En riktigt glad påsk tillönskas er alla
Helena och Susanne


”Det är bara slarvfel!”

”Det är bara ett slarvfel”, säger vi lärare ibland till våra elever när det ser nästan rätt ut då de räknat. Men vet vi verkligen det? Tar vi reda på vad eleven vet och hur den har tänkt?

Jag fick mig en tankeställare när jag precis har läst Milstolpar och fallgropar i matematikinlärningen av Per-Olov och Christine Bentley. De skriver att i en studie av drygt hundra elever, framkom det att misstag av individuell karaktär var ovanliga. ”Däremot begick eleverna i hög grad misstag av strukturell karaktär, dvs. många elever begick samma slags misstag. Dessa misstag visade sig huvudsakligen bero på brister i undervisningen.”  Eleverna hade missförstått det matematiska innehållet. Men, slarvfel förekom nästan aldrig.

I vår önskan om att vi vill tro att alla elever kan, att de hänger med, är det så viktigt att vi faktiskt tar reda på att de kan. Och, vad kan de när de kan? Är det, det som jag som lärare vill att de ska kunna? Har de förstått, det som jag vill att de ska förstå? Hur kom du fram till det här svaret? Hur vet du att det stämmer? Blir det alltid så?

Hur får eleverna visa att de kan? Hur ofta jobbar de tillsammans med en kamrat/grupp så att de kan diskutera och jämföra sina svar? Hur kan man lyfta olika exempel i klassen? Vilken är den smartaste strategin, den som är matematiskt hållbar i längden och andra sammanhang?

Kängurutävlingen som snart stundar är ett bra underlag för många olika problemlösningar, strategier, resonemang och kommunikation. (tävlingen börjar 17 mars och pågår tom. 1 april.)

Ha ett fortsatt skönt sportlov!!

Susanne & Helena