”Det är bara slarvfel!”

”Det är bara ett slarvfel”, säger vi lärare ibland till våra elever när det ser nästan rätt ut då de räknat. Men vet vi verkligen det? Tar vi reda på vad eleven vet och hur den har tänkt?

Jag fick mig en tankeställare när jag precis har läst Milstolpar och fallgropar i matematikinlärningen av Per-Olov och Christine Bentley. De skriver att i en studie av drygt hundra elever, framkom det att misstag av individuell karaktär var ovanliga. ”Däremot begick eleverna i hög grad misstag av strukturell karaktär, dvs. många elever begick samma slags misstag. Dessa misstag visade sig huvudsakligen bero på brister i undervisningen.”  Eleverna hade missförstått det matematiska innehållet. Men, slarvfel förekom nästan aldrig.

I vår önskan om att vi vill tro att alla elever kan, att de hänger med, är det så viktigt att vi faktiskt tar reda på att de kan. Och, vad kan de när de kan? Är det, det som jag som lärare vill att de ska kunna? Har de förstått, det som jag vill att de ska förstå? Hur kom du fram till det här svaret? Hur vet du att det stämmer? Blir det alltid så?

Hur får eleverna visa att de kan? Hur ofta jobbar de tillsammans med en kamrat/grupp så att de kan diskutera och jämföra sina svar? Hur kan man lyfta olika exempel i klassen? Vilken är den smartaste strategin, den som är matematiskt hållbar i längden och andra sammanhang?

Kängurutävlingen som snart stundar är ett bra underlag för många olika problemlösningar, strategier, resonemang och kommunikation. (tävlingen börjar 17 mars och pågår tom. 1 april.)

Ha ett fortsatt skönt sportlov!!

Susanne & Helena

 

 

 

 

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*